Jag funderar på att installera någon form av avancerat bubbelbad hemma i lägenheten. Det är något som jag tänkt på länge men det är först nu som jag har de ekonomiska resurserna för ett sådant projekt. För de är ju inte gratis de här autobadkaren direkt. Nu har jag visserligen inte koll på exakt hur mycket det går loss på men jag har en känsla av att det handlar om relativt mycket flis. Men som sagt, jag borde ha tillräckligt för att fixa det här numer. I annat fall får jag väl låna lite av banken. Man kan ju fortfarande få mindre lån till relativt schysst ränta av bankerna om det är till hemmapyssel av diverse slag vill jag minnas och det här projektet faller onekligen inom de ramarna. Tycker jag i varje fall och jag har svårt att föreställa mig att någon skulle gå på motsatt linje. I så fall kan jag argumentera för min sak förstås.

Jag har av någon närmast outgrundlig anledning blivit grymt sugen på att börja spela golf på senare tid. Något som faktiskt är ganska märkligt med tanke på att jag så länge jag kan minnas alltid har betraktat golf som en tämligen fånig och meningslös sport. Men som sagt, på gamla dagar har jag alltså mer eller mindre utan egen förskyllan tinat upp lite och byggt upp ett icke oansenligt intresse för sporten. Kanske har det här att göra med att flera av mina vänner, som jag onekligen respekterar, spelar golf i tid och otid. En del av dem ger sig iväg på långa golfresor till allsköns destinationer över hela världen så fort de får tillfälle dessutom. Jag har så att säga förstått poängen med att verkligen göra något med sin lediga tid, fylla den med en meningsfull aktivitet. Istället för att bara köpa dyra biljetter och hotellnätter och sedan sitta där på andra sidan jordklotet eller vart man nu valt att åka och precis samma saker som man skulle gjort hemma.

Jag funderar lite på om jag ska hjälpa Victor att leta efter begagnade bilar. Det är nämligen så att han håller på att leta efter en bil, och det är ett väldigt bra att köpa sig en begagnad bil. Det är ju mycket billigare att köpa sig en begagnad bil och den förlorar inte lika mycket värde efter man har använt sig av bilen. Det är ju så att om ni väljer att köpa er en ny bil så förlorar den ju halva sitta värde när den åker ut ur fabriken. Men nu har jag inte jätte mycke att lägga på Victor för stunden men jag gör mitt bästa för att försöka hitta lite tid över. Men det är inte alltid så lätt att få tid över till de man kanske vill göra. Men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa victor kolla in begagnade bilar.

Det borde ställas högre krav på medborgarna i det här landet. Ska man njuta det förmåner som kommer av att bo i en modern välfärdsstat så får man ge lite tillbaka också, det tycker jag verkligen. Förr i tiden gjorde unga män värnplikt, de tvingades till att kuta runt i skogen och leka krig i ett helt år. Numer är dessa dumheter lyckligtvis avskaffade, enligt min mening var det bara ett förfärligt slöseri med pengar. Men jag tycker att man skulle kunna ersätta värnplikten med något. Kanske skulle det bli obligatoriskt för alla unga människor som växer upp nu att lära sig första hjälpen och annan grundläggande sjukdom. Kanske skulle det räcka med en veckolång utbildning. Nu behöver jag så klart slipa lite mer på det här förslaget innan jag kan börja lobba för det på ett mer seriöst plan. Men jag är inte fel ute här, det tycker jag verkligen inte.

Jag har alltid lidit av en viss beslutsångest. Dessvärre har det heller inte blivit bättre och mildrats med åren som jag länge gick och hoppades på. Nej, snarare har situationen blivit än värre med åren märkligt nog. Jag märker det även i små vardagliga sammanhang som häromdagen då jag tittade på olika resebyråer och deras hemsidor på nätet (jag planerar en utlandssemester i år). Det är för mig jättesvårt att välja ut en byrå bland mångfalden, även fast de flesta säkert är jättebra och att jag sannolikt kommer bli nöjd vilken jag än väljer. Men jag kan liksom inte låta bli att tänka att det kan bli fel. Tänk om den resebyrå jag väljer skickar mig till ett terrorhotat hotell, eller tänk om elakartat salmonella bryter ut på planet ner till mitt resmål. Det får liksom inte hända, jag har trots allt bara semester en gång om året. Jag får väl lotta eller något.

Det blir ingen träning ikväll för jag har nämligen haft fullt upp med att montera ner ett partytält som min kompis har haft på sitt landställe och jag måste säga att det var nog bättre träning än att träna en timma på gymmet och då har man ju gjort lite nytta i alla fall. Det är ju lite knasigt att det är så många människor som gör av med en massa energi på ingenting genom att gå på gym. När det är dags att sätta upp tältet igen så kanske man ska gå ner till gymmet och fråga om det är någon som vill hjälpa till med att sätta upp ett partytält1 så att de kan göra lite nytta istället för att sitta och dra i en massa maskiner. Det är ju ett himla slöseri med energi egentligen. Frågan är vad man skulle kunna göra istället för att gå på gym. Det ska vara något som är jobbigt och tung och som gör nytta.

Jag har av någon anledning svårt att ta till mig all ny teknik som översköljer oss hela tiden. För mig är en riktig telefon en bastant sak på ett par kilo bakelit med nummerskiva och trasslig sladd. Jag gillar inte alla de här nymodigheterna som envisas med hela tiden. Kanske är jag i ett tillstånd som kan kallas det teknologiska klimakteriet om det nu finns något som kan kallas så. Vad vet jag, i mina öron låter det som en bra och målande term. Bakåtsträvare skulle andra säga. Då brukar jag undra vad det är för fel med den saken. Det är väl bättre att sträva bakåt än inte alls. Stillasträvare finns det däremot få av fast det egentligen borde vara absolut vanligast. Eller alltså. Jag vet inte. Det är lika bra att erkänna jag är vilse i tillvaron och vet inte vad jag pratar om. Så nu var det sagt.

Har man inte problem eller arbete så skaffar man sig brukar det heta. Jag är nog ett levande exempel på det skulle jag vilja säga. Problemen kan vara påhittade eller verkliga förra hösten ramlade jag av ren klantighet och bröt foten. Det var högst verkligt. Nu tror jag att jag har fel som benskörhet vilket kan vara betydligt mindre verkligt men vet. Det är allt bra jobbigt det här alltså. Att aldrig veta säkert. Jag önskar ibland att jag vore en mer handlingskraftig person som inte gick och ojade sig så mycket. Mer typ, oj nu fick jag visst strypcancer men det löser sig säkert jag går till doktorn bara. Men så är inte jag är alldeles för harig och änglig. Det kanske finns någon kurs man kan gå ungefär som den som Tom Cruise rollfigur höll i filmen Magnolia. Något sådan skull jag behöva.

Jag tror faktiskt att jag behöver mer frukt i min diet. Det är faktiskt så att jag lider av en radda visserligen mindre allvarliga men icke desto mindre jobbiga och irriterande hälsoproblem, däribland urinvägsinfektion som jag får allt som oftast tycks det. Av någon anledning har jag fått för mig att frukt är lösningen på alla de här problemen. Visst det kanske inte botar cancer men det har jag ju inte heller. Mitt främsta problem eller ska vi säga dilemma här är att jag inte är särskilt förtjust i frukt. Men det kanske går att träna bort, jag kanske lära mig att uppskatta frukt och till och med älska det ungefär på samma sätt som jag älskar isterkokt svintunga. Det älskar jag verkligen, äter det så ofta jag kommer åt. Men det är förstås mindre hälsosamt och det är därför jag tänkt övergå till frukt. På sikt kommer det här nog föra med sig ett antal fördelar. Inte minst kommer jag nog bli av med några extra kilon och det är ju aldrig fel.

Det finns tillfällen då man börjar tro på ödet. Jag har upplevt ett flertal sådana men bara ett par perfekta. Ofta har det varit i mitt fall fråga om personliga möten som gett mig mycket. Men personliga möten där allt liksom stämt på en gång, klickat. För att allt ska stämma har det också krävts ett närmast perfekt uppträdande från mig själv, något som är ytterst osannolikt eftersom jag är hopplöst socialt inkompetent. Alltså är ytterst sällan allt stämmer så där och jag säger precis rätt sak i just rätt ögonblick. Jag förstår inte hur det går till (jag får i och för sig inte fettförbränning heller) Jag har heller aldrig lyckats återskapa sådana moment, det är nog inte meningen att man ska kunna det. Fast jag önskar att jag kunde få uppleva de där ögonblicken lite oftare. Det gör jag allt. Vissa av de där perfekta kvällarna skulle jag bra gärna få repriserade också. Men det kommer nog aldrig hända.

Jag måste köpa barnkläder till min brorsdotter. Hon fyller år snart och ja kläder är alltid en bra present. Brorsan är dessutom både färgblind och smaklös så det håller helt enkelt inte att han gör det. Naturligtvis har han ju köpt kläder till flickan förut, det är ju hans dotter. Men de var i mitt tycke så hiskeliga att det borde räknas som misshandel eller brott mot Genèvekonventionen (nästan) att tvinga någon att ha på sig dem. Lyckligtvis är Mira bara sex år gammal än så länge, så hon och hennes kamrater har inte riktigt börjat bry sig om kläder ännu. Annars hade hon garanterat blivit svårt retad. Det vill jag gärna bespara henne, så jag tänker personligen se till att hon är snyggt klädd från och med nu. Det har ingenting med att hon är tjej att göra förresten jag hade känt och tyckt precis likadant ifall jag hade en brorsson som var illa ekiperad.

Vad får folk att dras till jakt egentligen? Jag har allvarliga problem med att förstå den saken. Nu var min morfar faktiskt jägare och honom tyckte jag ju om. Men han var uppvuxen på landet och där var de på tidigt 1900-tal tvungna att jaga för den egna överlevnadens skull. Sedan levde det kvar som en tradition han jagade med släktingar och likasinnade före detta kollegor. Det kan jag förstå. Men idag är ingen beroende av jakt för sin överlevnad i det här landet. De som jagar tycker helt enkelt att det är kul att skjuta ihjäl och stycka djur. Det har jag problem med. Jag förstår inte, jag skulle hellre få så svåra problem med gula fläcken att jag blev blind än att skjuta ett djur. Så jag har stora problem om jag ska helt ärlig. Jag kan inte förstå nöjet med att mörda oskyldiga varelser. Så är det bara. Det finns ett argument som jägarna föra som faktiskt håller, men det bara ett enda. Det består i att jägarna äter köttet och från de djur de skjutit och låter bli att köpa motsvarande mängd industrikött. Djuren som fått leva vilda i skogen har förmodligen mått bättre än de som levt instängda hela tiden och sedan sluta sina dagar i dödsångest på ett bloddrypande slakteri.